Min bokanalys av boken, ”Svinalängorna”

Jag har läst boken ”Svinalängorna” som är en roman av Susanna Alakoski och publicerad av Scandbook AB år 2012. Det är en allmän skönlitteratur roman som berättas av huvudpersonen, Leena i ”jagform”. Boken handlar om Leena och hennes finska familj och hur de försöker att anpassa sig till det svenska samhället Fridhem i Ystad under 60- och 70-talet.  Handlingen utspelar sig i området som ryktas ha ett smeknamn Svinalängorna enligt folket i kommunen.

Boken handlar om Leenas barndom efter att familjen flyttar in i det nybyggda bostadsområdet. Leena är bara 6 år gammal när de flyttar in. Leenas föräldrar kommer ifrån fattiga delar av Finland så ett hus med varmvatten, toalett, badkar och en tvättstuga är jättelyxigt för dem. Däremot kallar kommunen bostadsområdet för ”Svinalängorna” då invandrare, låginkomsttagare, frånskilda och människor med likadana problem bor i detta bostadsområde. Leenas far jobbar som svarvare på Eneprodukter. Leenas mor jobbar inte men tar hand om alla hus och barn. Leenas mor sa till henne att Leena måste vara duktig i skolan och måste skaffa sig en utbildning för att inte bli beroende av sin man som sin mor. Leena har två bröder, en äldre bror Markku, och en lillebror Sakari.

I deras nya bostadsområde träffar Leenas mor en finsk kvinna, Helmi som har fem barn. Då blir de finska familjerna vänner och umgås tillsammans eftersom de kommer från samma kultur. Helmi brukar komma på kaffe på eftermiddagen hos dem och Leenas mor och Helmi pratar om allting som Dostojevskij, Finland, krig och annat. Leena lyssnar på deras konversation, uppmärksammar dem och lär sig nya konstiga ord såsom kommunist, orgasm och så vidare. I deras nya bostadsområde får Leena två bästa vänner, Riitta, Helmis flicka som är ett år äldre än Leena, och Åse, en svensk flicka som är ett år yngre än Leena.

Leena gillar att vara i skolan för att inte gå hem till verkligheten. Hon anser skolan som sin oavbrutna räddning. Hon är också jätteduktig i skolan där Magistern sa till henne att ”du borde bli lärare när du blir stor”. Hon gillar att simma men hon simmar i en gymnastikdräkt då hennes föräldrar inte har råd att köpa en riktig baddräkt. Dessutom är hon bäst på att simma i sin grupp i skolan och hon har vunnit första pris i olika simtävlingar. Hennes mamma eller pappa är aldrig där med henne på dessa tävlingar eller på skolavslutningen.

Leenas föräldrar är fattiga. De får gratis kläder som delas ut av Barnavårdsnämnden. De har knappt råd med hyran. Leenas föräldrar blir periodare som dricker väldigt mycket i perioder och börjar spendera mestadels av sina inkomster till smugglad sprit. Då kan de inte ta hand om Leena och hennes bröder. Hennes föräldrar bråkar när de dricker och Leenas far är våldsam mot hennes mor. Men Leenas mor säger till Polisen att han inte har slagit henne. Leena och hennes bröder får inte tillräckligt med mat och får även vara utan mat i långa perioder. Inga kläder blir tvättade och huset städas inte så Leena försöker att göra alla dessa uppgifter själv. Jag trodde att det var en vändpunkt när Leena fick blindtarmsinflammation eftersom hon hade ätit för mycket fikon hos Åse p.g.a. hunger och hela hennes tarm var full av små fikonkärnor. Leena blev opererad och hennes föräldrar höll sig nyktra. Men allting blir fortfarande värre varje dag efter det.

Bokens språk är jättesvårt att förstå för någon som inte är finsk eftersom författaren använder många svenska ord som en finsk person uttalar såsom ”syddad verkstat” istället för ”skyddad verkstad”. Dessutom finns det några påhittade ord såsom ”fylledille”, ”händeromtar”, som inte är i svenska ordförrådet. Annars är meningar korta och andra ord är vanliga så det är inte så svårt att följa berättelsen.  

Jag har också sett filmen ”Svinalängorna” som är regisserad av Pernilla August år 2010. Det är många skillnader mellan boken och filmen. Den största skillnaden är att filmen utgår från den vuxna Leena och vi får till och med veta hur det slutar för Leenas familj. Å andra sidan börjar boken när Leena är sex år gammal och fortsätter bara tills hon är tolv. Jag tycker att det inte var bra att boken är berättad från en sexårings perspektiv. I början av boken känns denna berättelse inte realistisk för mig under en tid eftersom jag inte kunde förstå hur ett sexårigt barn kan uppmärksamma dessa detaljer. Däremot börjar filmen från en ung Leena som är kring tolv år gammal i början av hennes pubertet, vilket verkar vettigt. Dock struntar filmen i många detaljer och många saker som händer i boken.  Trots att filmen hoppar över många små händelser från boken tycker jag att filmen betonar bokens budskap väldigt bra. När jag hade läst boken kände jag att författaren borde ha förklarat vad som skulle hända med Leena i framtiden. Jag tyckte om filmen lika mycket som boken eftersom filmen ger ett avslut till berättelsen, vilket kändes bättre än boken. Jag tycker att filmen ordnar bokens orimligheter och avslutar berättelsen.


Jag tycker att bokens berättelse och budskap är värda att få veta så jag vill rekommendera boken eller filmen för några som är svenska eller invandrare trots att det är en svår bok för invandrare att läsa. Jag tycker att man bör lära sig Sveriges baksida som jag inte ser i mina kretsar här i Stockholm. I denna baksida består samhället av låginkomsttagare, outbildade, alkoholiserade, föräldrar som bråkar, mödrar som inte jobbar. Jag tror att författaren med sin berättelse vill beskriva hur barn upplever denna baksida och hur denna typ av samhälle påverkar barn. Bokens otroliga och chockerande berättelse innehåller samtidigt verkligheten och beskriver realiteten väldigt bra med många detaljer och händelser.

Kommentarer

  1. Hej! Jag har läst bok och undrar om den här frågan, boken skriver ur ett barn perspektivet, hur märker vi att Leena är ett barn????

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
  2. Eyy Simon du är cok dum pågud bram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ej låt Simon vara era gshbas. Han har autism

      Radera
    2. Ej prata inte så där om min bram län

      Radera
    3. Ey wla lak håll käften bram, due cok dum jao

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Romananalysen av Karin Boyes ”Kallocain”

Jämförelse mellan svenskan och mitt modersmål, turkiskan