Datorspelande – bra eller dåligt?

I detta århundrade blev internet väldigt populärt och nödvändigt för hela världen. Dessutom blir datorspelandet ett vanligt fritidsintresse för många människor och erbjuder en stor möjlighet för nöje med andra människor i gemenskaper online. Till att börja med har internet och datorspel en enorm påverkan på barn samt tonåringar med andra ord, ”Z generationen” d.v.s. barnen som föddes efter år 2000. Å ena sidan är vissa vuxna oroliga över barn och ungdomar att de blir dumma och passiva genom att bli beroende av datorn och mobilen eftersom vuxna inte ser datorspelande som något värdefullt. Å andra sidan tror jag att de oroliga vuxna inte är uppväxta med teknik och har själva aldrig spelat några av dessa datorspel så de överreagerar om barnens fritidsintressen såsom datorspelande. Datorspel kan förövrigt innehålla mycket positiva egenskaper och kan bidra till barns utveckling och personlighet.

I krönikan ”Föräldrar farligare än skärmen” skriver Karin Rebas att vuxna är oroliga över barn och ungdomar att de inte kan släppa datorn eller telefonen och ägnar hela sin tid åt skärmen på internet och är beroende av datorn och mobilen (www.ystadsallehanda.se, 
2014-01-10). Dessutom upplevs ungdomar som stressade och deprimerade eftersom de rör sig för lite och är utomhus för sällan. Däremot hävdar Rebas att föräldrar inte låter sina barn att fritt umgås på samma sätt som tidigare generationer och föräldrar begränsar deras frihet att utforska närområdet eftersom barn och ungdomars dagar är alltför inrutade. Till exempel har rörelsemönstret förändrats under fyra generationer för familjen Thomas i Sheffield. Varje generation har fått tillåtelse som åttaåring att gå kortare och kortare avstånd hemifrån på egen hand. Ett annat exempel är att föräldrar skjutsar sina barn till och från skolan i Sverige och barnens eftermiddagar är schemalagda med musiklektioner och träningspass. Alltså behandlar föräldrar sina barn med ökad kontroll och mindre frihet vilket framkallar att deras barn hellre umgås online med kompisar i den virtuella världen.

Å andra sidan anser Sven Rollenhagen i artikeln ”Han hjälper unga ut ur spelvärlden”, publicerad i Sydsvenskan 2013-09-10, att datorspelande orsakar diskussioner och konflikter i familjer med tonårskillar. Datorspelandet "framkallar starka lustkänslor som gör att signalsubstansen dopamin utsöndras i kroppen", vilket fungerar som "en belöning som gör att man vill uppleva kicken om och om igen" så man blir dataspelsberoende. Dessutom räcker attraktionen till det roliga spelet för att trigga igång ett beroende. För att blir dataspelsberoende behöver man inte ha varken stora fysiska eller mentala funktionsnedsättningar, och behöver inte en flykt från någonting heller. Han beskriver att mest problematiska är tidskrävande online-spel, såsom World of Warcraft, som inkluderar flera spelare och kan spelas för alltid. Han argumenterar också för att datorspelande är ett dolt och växande relationsproblem där man inte kan vara en frekvent datorspelare som spelar maximalt om man vill ha en relation och barn.

Personligen håller jag delvis med Rollenhagen i att datorspelandet kräver självdisciplin i en relation, vilket jag vet från min egen erfarenhet då jag och min sambo spelar World of Warcraft tillsammans. Min sambo är nästan som en professionell spelare som spelat datorspel sedan 10 års ålder medan jag har spelat i några år. Vi har våra utmaningar och ibland kan det bli svårt att hitta en balans med hur mycket man spelar men vi trivs fortfarande med att spela datorspel tillsammans. Lagom är alltid bäst. En annan sak som är viktig att tänka på är dock att man måste engagera sig i varandras fritidsintressen och dela dessa. Annars blir det problem med vad som helst om familjer distanserar sig från vad deras barn gör under deras fritid eller om ett par distanserar sig från varandras intressen.  Joakim R berättar också om sina goda erfarenheter av datorspel i insändaren ”Fråga vad som händer i spelet” publicerad i Metro 2014-03-03. Föräldrar behöver bli mer engagerade i sina barns intressen samt borde visa intresse genom att sätta sig ned, titta på och ställa frågar om datorspelet eftersom datorspel kan innehålla djupa och fantastiska historier som böcker och det finns mycket saker att berätta om ett datorspel.

Sammanfattningsvis lever generation Z i en tid av digitaliserad kommunikation och teknikdriven miljö där deras frihet är begränsad av deras föräldrar. Dessutom förväntas Z generationsbarnen att bli expertanvändare på internet som alltid är uppkopplade, vilket formar deras fritidsintressen så de tillbringar tid genom att spela datorspel i en digitaliserad värld. De vuxna som inte är uppväxta med teknik och har ingen aning om datorspel dömer dock datorspelande barn som dumma och passiva medan de faktiskt inte gör någonting själva och bara klagar om datorspelsberoende. Jag tycker att de oroliga vuxna erkänner realitet att datorspelande blir en del av vårt liv i vår digitaliserade värld och slutar att vara oroliga. Jag tycker att föräldrar bör ge barn mer frihet med deras intressen medan de blir mer engagerade i sina barns intressen och försöka dela upplevelsen med barnen eftersom datorspel kan innehålla spännande och lärorika saker i en annan dimension.

Textkällor

Rebas, Karin (2014), Föräldrar farligare än skärmen, www.ystadsallehanda.se/gastkronika/foraldrar-farligare-an-skarmen/, uppdaterad 10 januari 2014, hämtad 9 oktober 2015

R, Joakim (2014), Insändare, metro.se, publicerad 3 mars 2014, hämtad 3 mars 2014

Werner, Maria (2013), Han hjälper unga ut ur spelvärlden, www.sydsvenskan. se/inpa-livet/barn--familj/han-hjalper-unga-ut-ur-spelvarlden/, publicerad 10 september 2013, hämtad 9 oktober 2015