Romananalysen av Karin Boyes ”Kallocain”
Romanen ”Kallocain”, skriven av Karin Boye och publicerad av Albert Bonniers Förlag AB år 1940, är en dystopisk skönlitterär roman som berättas ur ett förstapersonsperspektiv av huvudpersonen, kemisten Leo Kall i form av en självbiografi. Handlingen utspelar sig i den påhittade Världsstaten och börjar i nutid då Leo är runt sextio år gammal i ett främmande fängelselaboratorium i Universalstaten, och fortsätter med att den sextioåriga Leo i Kemistaden nummer 4 i Världsstaten berättar sin egen tjugoåriga historia på ett kronologiskt sätt med återblickar från dåtid när han är cirka fyrtio år gammal. Handlingen slutar också i nutid när han är i fängelse.