Vad hände med kärnfamiljen?

Under rubriken ”Familjen idag” definierar Monika Åström begreppet kärnfamilj som ”en familj som består av en mor och en far och deras gemensamma barn (biologiska eller adopterade)” (Språkporten, 2012).  Åström berättar att kärnfamiljen inte är gammal i Sverige där man istället levde i storhushåll i bondesamhället fram till mitten av 1950-talet trots att kärnfamiljen är den vanligaste familjetypen i den industrialiserade västvärlden. Vid 1950 års folkräkning sågs kärnfamiljen första gången som ett statistiskt begrepp. Dessutom uppstod olika familjebildningar i statistiken i Sverige och nya typer av familjebildningar har växt fram även om barnet fortfarande är kärnan i den svenska familjemodellen.

Åström anger att medelåldern för att gifta sig i Sverige har stigit och det är lika vanligt att ogifta par som sambopar bildar kärnfamilj med sina barn. Dessutom minskar bröllopen märkbart och många par förblir som sambor för evigt, vilket orsakar att ungefär hälften av alla barn som föds i Sverige har ogifta men sammanboende föräldrar. Samtidigt har medelåldern för att skaffa barn ökat och fler väntar med att skaffa barn, vilket orsakar att medelantalet av födda barn per kvinna minskar. Under rubriken ”Giftermål ett större steg än barn” förklarar Christina Sedwall att det är svårare för dagens unga att gifta sig än att skaffa barn eftersom de upplever många separationer under sina liv så de får lära sig att människor är utbytbara och att man måste vara självständig för att uppfostra ett barn. Därför skiljer dagens unga på kärlek och äktenskap som under förmodern tid och de separerar föräldraskapet från par- och kärleksrelationen medan familjen håller på att förändras.

Under rubriken ”Familjen idag” hävdar Åström också att nu myntas ”den nya pappan som tar lika mycket ansvar för hem och barn som mamman”, vilket leder till att det har blivit vanligare att efter skilsmässor bor ”pingpongbarn” växelvis hos mamma samt pappa och gemensam vårdnad är vanligast. Samtidigt har det blivit vanligare att den nya pappan tar en större del av ansvaret efter separationen. I sin artikel ”40 procent av papporna tar ut ledighet” skriver Johan Taubert att ”idag tar cirka 40 procent av alla fäder pappaledigt någon gång”.

För övrigt skriver Åström att Sverige har en högre skilsmässofrekvens än andra länder i Europa och världen och andelen av alla barn som upplevt en separation mellan föräldrarna har ökat jämfört med de senaste 50 åren. Å ena sidan framkallar ett ökat antal skilsmässor och separationer de ombildade familjerna som består av ett par där den ena parten eller båda har barn från tidigare förhållanden. Därför måste paret hitta ett bra sätt i den nya familjemodellen för att uppfostra dessa barn mellan den tidigare partnerns familj och den nya familjen. Under rubriken ”Flicka i separerad styvfamilj berättar” berättar en flicka från radioprogrammet Tendens i P1 Sveriges Radio om hur komplicerat hennes liv blev efter att hennes mor separerade från hennes styvpappa och hon i smyg fortsatte att träffa sina styvbrorsor. Å andra sidan blir den ensamstående föräldern med barn vanligare och dessutom väljer många föräldrar att redan från början vara ensamboende som den ensamma mamman eller pappan. Män och kvinnor är mer jämställda nu än tidigare eftersom samhället inte kritiserar en ensamstående mor på grund av några moraliska eller religiösa regler. Under rubriken ”Ensam mor på 1700-talet och 1800-talet” berättar Monika Åström att det förr i tiden var brottsligt att skaffa barn utanför äktenskapet i Sverige. På 1700-talet var den skyldige bara kvinnan så bara hon blev straffad. Fram till 1864 blev både kvinnor och män straffade för sexuell samvaro utanför äktenskapet. Efter att kyrkan avskaffade alla åtgärder gällande sex utanför äktenskapet år 1942 fortsatte det att vara en stor skam för ogifta kvinnor att skaffa barn fram till 1970-talet. Numera skaffar sig de frivilligt ensamstående singelmammorna egna barn utan en partner och klarar sig utan en man som försörjer familjen. 

Under rubriken ”Barn till varje pris” berättar Monika Åström om en singelmamma som många gånger reste till Danmark där assisterad befruktning (insemination) är tillåtet även för singelmammor medan det i Sverige endast är tillåtet för lesbiska par. Åström berättar också om ett homosexuellt par som reste till USA för att hyra en surrogatmamma och välja en äggdonator eftersom det inte är lagligt i Sverige och andra länder tillåter ofta inte homosexuella att adoptera landets barn. Dessutom ville de inte dela vårdnad med två lesbiska kvinnor.

Sammanfattningsvis förändras den svenska familjemodellen ständigt och nya typer av familjebildningar växer fram under tiden medan samhället och lagstiftningen kring familjeförhållanden förändras även om kärnfamiljen med barnet i kärnan utformar den svenska familjemodellen. Under de senaste årtiondena har kärnfamiljen i den svenska familjemodellen utvecklats inte bara enligt Åströms definition. Numera innefattar svenska kärnfamiljens typer också sambopar med barn, ombildade familjer med barn från tidigare förhållanden, ensamstående föräldrar med barn, lesbiska eller homosexuella par med barn som har avlats via assisterad befruktning. Oavsett den svenska familjemodellens förändringar är barnet kvar som kärnan i den svenska familjemodellen.

Textkällor

Monika Åström, ”Språkporten”, Studentlitteratur, 2012

·       Familjen idag s.164-170

·       Ensam mor på 1700-talet och 1800-talet s. 178

·       Giftermål ett större steg än barn s. 179-180

·       40 procent av papporna tar ut ledighet s. 188

·       Flicka i separerad styvfamilj berättar s. 190

·       Barn till varje pris s. 191-92