Recension av en film, ”Sameblod”
Sameblod är en dramafilm regisserad av Amanda Kernell år 2016. Filmen handlar om huvudpersonen, Elle-Marja en samisk flicka som själv kallar sig Christina i det svenska samhället. Filmen börjar i nutid då Elle-Marja är vuxen i södra Sverige och fortsätter med hennes historia i dåtid när hon är tonåring i norra Sverige och Uppsala på 1930-talet. Därefter avslutas filmen i nutid när hon är vuxen igen i norra Sverige.
Filmen inleds i nutid då Elle-Marja/Christina är en äldre kvinna i södra Sverige som motvilligt åker med sin son och sitt barnbarn till norra Sverige där hon kommer ifrån för att delta på sin systers samiska begravning. Då får vi veta om Elle-Marjas historia i dåtid på 1930-talet då hon bor med sin familj i en Samisk by i norra Sverige. Elle-Marja och hennes lillasyster är tvungna att gå på en samisk internatskola där samiska barn inte får prata samiska. Hon är duktig på internatskolan och pratar svenska bättre än alla andra barn.
Efter att de samiska barnen dagligen blir utsatta för lokalbefolkningens trakasserier, och sedan föremål för rasbiologiska undersökningar i skolan bestämmer hon sig för att närma sig det svenska samhället. Då rymmer hon till Uppsala för att försöka starta ett nytt liv som svensk och lämnar bakom sig sin familj, till och med sin lillasyster och sin samiska kultur. Genom att dölja sin samiska identitet klarar hon av att studera i en vanlig svensk skola med vanliga svenska flickor. Filmens avslutning återgår till nutid efter hennes systers samiska begravning i norra Sverige och som en äldre kvinna klättrar hon själv upp i bergen till sin samiska by.
Tempot är långsamt i berättandet då filmen koncentrerar sig mycket på detaljerna, vilket gör filmen starkare och bättre. Fotografen utnyttjar ljus och mörker meningsfullt och filmen känns som mörkare än den egentligen är eftersom skuggor används för att koncentrera sig på människans minspel och känslor. Man kan se många filmscener med närbilder och ansiktsbilder som koncentreras på detaljer så som händer eller ansikte genom att spela in nära med korta tagningar. Till exempel dröjer kameran oftast länge och nära vid Elle-Marjas ansikte under filmen. Samtidigt finns det panoramabilder och vackra landskapsbilder från norra Sverige.
Det känns som att filmen är trovärdig och har verklighetsanknytning till hur det var förr i tiden. Dialogen är trovärdig och imponerande även om den är abrupt och åtskild och inte tar så stor plats i filmen. Filmen består av mer tysta scener som skildrar händelser än dialog eller musik. Under filmen kan man lyssna på många jojkar som skildrar den samiska kulturen och deras känslor. Vi lyssnar på jojkar av Elle-Marja och hennes syster också.
Jag tycker att skådespelarna är bra, speciellt huvudpersonen, Elle-Marja när hon är tonåring. Hon spelar den samiska flickan trovärdigt och imponerar och skildrar sitt hat och sin besvikelse under hela filmen. Exempelvis är det en stark scen där hon tvingas klä av sig framför alla främlingar så att rasbiologierna kan mäta hennes anatomi och ta bilder av hennes nakna kropp. Den scenen upprörde mig mycket eftersom det var extremt omänskligt och oacceptabelt med rasbiologiska undersökningar i skolan.
Jag tycker att filmens budskap är att man inte bör diskriminera eller trakassera andra människor på grund av ras eller deras ursprung. Man ska inte behandla människor som djur eller som en del av rasbiologiska undersökningar eftersom de inte är djur och oavsett ras är alla jämställda människor med känslor och föreställningar. Alla människor kan fatta sina egna beslut och ha sina egna förväntningar i sina liv oberoende av var de kommer ifrån. Elle-Marja var inte samma likadan som andra samiska barn och hon ville ha ett liv utanför den samiska kulturen vilket hennes familj inte gillade och hennes svenska lärare inte tillät.
Det är en riktigt bra film som känslomässigt drabbar en genom att på ett realistiskt sätt framställa svårigheter som ett samiskt barn mötte i dåtid. Innan jag tittat på filmen förväntade jag mig att filmen skulle handla om samernas svårigheter men jag skulle aldrig ha gissat att de kan ligga på den där nivån. Även om slutet på filmen är öppet upprörde det mig mycket då Christina i nutid bestämmer sig för att konfrontera sin samiska bakgrund och identitet genom att själv klättra upp i bergen till sin gamla samiska by.
Filmen inleds i nutid då Elle-Marja/Christina är en äldre kvinna i södra Sverige som motvilligt åker med sin son och sitt barnbarn till norra Sverige där hon kommer ifrån för att delta på sin systers samiska begravning. Då får vi veta om Elle-Marjas historia i dåtid på 1930-talet då hon bor med sin familj i en Samisk by i norra Sverige. Elle-Marja och hennes lillasyster är tvungna att gå på en samisk internatskola där samiska barn inte får prata samiska. Hon är duktig på internatskolan och pratar svenska bättre än alla andra barn.
Efter att de samiska barnen dagligen blir utsatta för lokalbefolkningens trakasserier, och sedan föremål för rasbiologiska undersökningar i skolan bestämmer hon sig för att närma sig det svenska samhället. Då rymmer hon till Uppsala för att försöka starta ett nytt liv som svensk och lämnar bakom sig sin familj, till och med sin lillasyster och sin samiska kultur. Genom att dölja sin samiska identitet klarar hon av att studera i en vanlig svensk skola med vanliga svenska flickor. Filmens avslutning återgår till nutid efter hennes systers samiska begravning i norra Sverige och som en äldre kvinna klättrar hon själv upp i bergen till sin samiska by.
Tempot är långsamt i berättandet då filmen koncentrerar sig mycket på detaljerna, vilket gör filmen starkare och bättre. Fotografen utnyttjar ljus och mörker meningsfullt och filmen känns som mörkare än den egentligen är eftersom skuggor används för att koncentrera sig på människans minspel och känslor. Man kan se många filmscener med närbilder och ansiktsbilder som koncentreras på detaljer så som händer eller ansikte genom att spela in nära med korta tagningar. Till exempel dröjer kameran oftast länge och nära vid Elle-Marjas ansikte under filmen. Samtidigt finns det panoramabilder och vackra landskapsbilder från norra Sverige.
Det känns som att filmen är trovärdig och har verklighetsanknytning till hur det var förr i tiden. Dialogen är trovärdig och imponerande även om den är abrupt och åtskild och inte tar så stor plats i filmen. Filmen består av mer tysta scener som skildrar händelser än dialog eller musik. Under filmen kan man lyssna på många jojkar som skildrar den samiska kulturen och deras känslor. Vi lyssnar på jojkar av Elle-Marja och hennes syster också.
Jag tycker att skådespelarna är bra, speciellt huvudpersonen, Elle-Marja när hon är tonåring. Hon spelar den samiska flickan trovärdigt och imponerar och skildrar sitt hat och sin besvikelse under hela filmen. Exempelvis är det en stark scen där hon tvingas klä av sig framför alla främlingar så att rasbiologierna kan mäta hennes anatomi och ta bilder av hennes nakna kropp. Den scenen upprörde mig mycket eftersom det var extremt omänskligt och oacceptabelt med rasbiologiska undersökningar i skolan.
Jag tycker att filmens budskap är att man inte bör diskriminera eller trakassera andra människor på grund av ras eller deras ursprung. Man ska inte behandla människor som djur eller som en del av rasbiologiska undersökningar eftersom de inte är djur och oavsett ras är alla jämställda människor med känslor och föreställningar. Alla människor kan fatta sina egna beslut och ha sina egna förväntningar i sina liv oberoende av var de kommer ifrån. Elle-Marja var inte samma likadan som andra samiska barn och hon ville ha ett liv utanför den samiska kulturen vilket hennes familj inte gillade och hennes svenska lärare inte tillät.
Det är en riktigt bra film som känslomässigt drabbar en genom att på ett realistiskt sätt framställa svårigheter som ett samiskt barn mötte i dåtid. Innan jag tittat på filmen förväntade jag mig att filmen skulle handla om samernas svårigheter men jag skulle aldrig ha gissat att de kan ligga på den där nivån. Även om slutet på filmen är öppet upprörde det mig mycket då Christina i nutid bestämmer sig för att konfrontera sin samiska bakgrund och identitet genom att själv klättra upp i bergen till sin gamla samiska by.
EVET IZLEDIM
SvaraRadera