Bokrecension av en lättläst bok, ”Simon och ekarna”
Vi har läst en lättläst bok ”Simon och ekarna” som är en roman av Marianne Fredriksson och återberättad av Pernilla Gesén. Det är en historisk roman vars berättelse är skriven i tredje person. Boken handlar om hur en judisk adopterad pojke, Simon, som inte visste att han är judisk och adopterad, växer upp med sin judiska bästa vän, Isak, i mitten av andra världskriget i Göteborg, Sverige.
Simon var adopterad av Erik och Karin, som var arbetare. Simons mor, Karin, träffade Erik som var tolv år äldre än henne, och de gifte sig trots Eriks elaka mor. När Eriks kusin, Inga, hade blivit gravid med en judisk fiolspelare och inte ville ha ett barn eftersom de inte var gifta, hjälpte Erik och Karin Inga att föda barnet i en annan stad och de adopterade pojken. Erik och Karin älskade Simon som om han var deras eget barn. Simon var en jättekänslig pojke som gillade att fantisera och prata med ekarna samt sin låtsaskompis som var en liten man med en rund hatt.
Simon var duktig i skolan så han fortsatte plugga på läroverket. Där träffade Simon en judisk pojke, Isak, som kom från en rik familj, och de blev bästa vänner. När Simon bara var elva år, startade Tyskland krig mot Polen år 1939, och Hitler ledde Nazisterna som tyckte att de var bättre än alla andra människor och tyskarna var fattiga på grund av judarna. Då krigade Tyskland mot Norge som låg nära Göteborg. På grund av trycket från andra världskriget blev Isaks mor, Olga, psykiskt sjuk och försökte förgifta Isak så hon fick åka till mentalsjukhus. Isak blev för rädd och deprimerad för det som hans mor hade gjort och att nazisterna skulle komma så Isak brukade gå hem till Simon där han var nära Karin. Karin blev som en mamma till Isak.
Därifrån fortsatte berättelsen om hur de två barnen hade växt upp tillsammans under andra världskriget. När Isaks hemlighet upptäcktes blev Isak och hans far Ruben en del av Simons familj. Då upptäckte de hur musiken påverkade Simon men både Karins och Eriks oro förhindrade Simon från att lära sig att spela fiol. Sedan blev barnen tonåringar och började fantisera om kvinnor.
När kriget var slut blev Karin sjuk och hon var tvungen att stanna på sjukhuset där de andra hälsade på henne. Karin slog tillbaka mot sjukdomen genom att promenera dit älven mötte havet och prata med Simons ekar.
Det finns en höjdpunkt i berättelsen när Karin och Erik berättade för Simon sanningen om hans adoption och vem han egentligen var efter att Simon hade lyssnat på musik på hög volym hela jullovet på en grammofon som Ruben tog med sig som en present för Simon.
Äntligen berättar boken om hur pojkarna blev vuxna efter lumpen och blev kära, skaffade familj samt hittade sin väg i livet. När Simon läste historia träffade han Klara som hade eldrött hår och pluggade till psykiater. Simon blev kär i Klara och tog med henne för att hälsa på sina föräldrar. Karin blev svartsjuk trots att hon inte ville, och hon försökte att dölja sina känslor men Klara kände att Karin hatade henne. Då grälade Simon och Klara eftersom Simon var överbeskyddande mot sin mor. Efteråt när Simon blev sjuk och var tvungen att läggas in på sjukhuset, förstod Karin att Klara hade sett igenom Karin och Karins svartsjuka så Karin ringde Klara för att kalla in henne till sjukhuset.
Från alla personerna i boken tyckte jag mest om Karin, Simons adoptivmor, därför att hon var en stark person som kämpade mot sina egna svagheter och brister. Trots att hennes egen mor aldrig hade älskat henne och gjort att Karin kände sig oönskad, lyckades Karin att älska en annan persons barn som om han var hennes egen son. Då gifte hon sig med en äldre man eftersom hon kände sig trygg med honom liksom sin far. Tyvärr älskade hans mor inte henne och behandlade Karin illa. Dessutom lyckades Karin att inte agera som sin svärmor när Simon blev kär i Klara och Karin bjöd in Klara till familjen. Karin hade inte ett lätt liv och var tvungen att kämpa mot sina dåliga känslor. Trots alla elaka personer och ondska i sitt liv, så blev hon en annan person som försökte att ge kärlek till andra och bota andras rädsla och sorg.
Jag tycker att författaren vill säga med sin berättelse att alla har hemligheter i sitt liv och måste kämpa med sina rädslor för att förstå sig själva samt bli glada under sitt liv. Man måste fundera på hemligheter och verkligheter i sitt liv. Ju mer vi läser boken desto tydligare ser vi att verkligheter är annorlunda än vi vet. Dessutom vill författaren lära läsaren att man måste förstå sig själv genom att lyssna till sitt hjärta eftersom det är där sanningen finns. Upprepade gånger träffade Simon händelsevis en främmande man som han kände igen. De konstiga små männen sa till honom att ”man skulle lyssna till sitt hjärta”.
Vi har också sett filmen ”Simon och ekarna” som var regisserad av Lisa Ohlin. Filmen struntade i alla saker jag gillade om boken såsom Karin. Filmen koncentrerade sig bara på Simon. Boken beskrev Karin som en stark kvinna som alla älskade. I filmen ser vi bara om Karins kärlek till hennes son. Filmen hoppade inte bara över händelser om Karin även slutet om berättelsen skilde sig också i bok och film. Trots att jag inte vill förstöra berättelsen, måste jag avslöja att exempel så dog Karin lycklig i boken medan hon dog ledsen och hade dålig kontakt i slutet med Simon i filmen. Eftersom filmen inte motsvarade mina förväntningar av boken tyckte jag bäst om boken.
Jag tyckte om boken och det är bra att författaren beskriver hur människor är komplicerade och hur människor djupt påverkas av vad som händer omkring i sina liv och de hemligheter som de bär, särskilt under ett världskrig. Dessutom försöker författaren uttryckligen att förklara hur de känner sig på grund av allt som händer. Exempelvis beskriver författaren hur andra världskriget psykologiskt ha påverkat judar som kunde överleva genom kriget. Jag gillade att läsa denna roman, och det var lätt att förstå romanen eftersom vi har läst den på lättläst svenska. Dessutom vill jag läsa original boken som är skriven av Marianne Fredriksson.
Simon var adopterad av Erik och Karin, som var arbetare. Simons mor, Karin, träffade Erik som var tolv år äldre än henne, och de gifte sig trots Eriks elaka mor. När Eriks kusin, Inga, hade blivit gravid med en judisk fiolspelare och inte ville ha ett barn eftersom de inte var gifta, hjälpte Erik och Karin Inga att föda barnet i en annan stad och de adopterade pojken. Erik och Karin älskade Simon som om han var deras eget barn. Simon var en jättekänslig pojke som gillade att fantisera och prata med ekarna samt sin låtsaskompis som var en liten man med en rund hatt.
Simon var duktig i skolan så han fortsatte plugga på läroverket. Där träffade Simon en judisk pojke, Isak, som kom från en rik familj, och de blev bästa vänner. När Simon bara var elva år, startade Tyskland krig mot Polen år 1939, och Hitler ledde Nazisterna som tyckte att de var bättre än alla andra människor och tyskarna var fattiga på grund av judarna. Då krigade Tyskland mot Norge som låg nära Göteborg. På grund av trycket från andra världskriget blev Isaks mor, Olga, psykiskt sjuk och försökte förgifta Isak så hon fick åka till mentalsjukhus. Isak blev för rädd och deprimerad för det som hans mor hade gjort och att nazisterna skulle komma så Isak brukade gå hem till Simon där han var nära Karin. Karin blev som en mamma till Isak.
Därifrån fortsatte berättelsen om hur de två barnen hade växt upp tillsammans under andra världskriget. När Isaks hemlighet upptäcktes blev Isak och hans far Ruben en del av Simons familj. Då upptäckte de hur musiken påverkade Simon men både Karins och Eriks oro förhindrade Simon från att lära sig att spela fiol. Sedan blev barnen tonåringar och började fantisera om kvinnor.
När kriget var slut blev Karin sjuk och hon var tvungen att stanna på sjukhuset där de andra hälsade på henne. Karin slog tillbaka mot sjukdomen genom att promenera dit älven mötte havet och prata med Simons ekar.
Det finns en höjdpunkt i berättelsen när Karin och Erik berättade för Simon sanningen om hans adoption och vem han egentligen var efter att Simon hade lyssnat på musik på hög volym hela jullovet på en grammofon som Ruben tog med sig som en present för Simon.
Äntligen berättar boken om hur pojkarna blev vuxna efter lumpen och blev kära, skaffade familj samt hittade sin väg i livet. När Simon läste historia träffade han Klara som hade eldrött hår och pluggade till psykiater. Simon blev kär i Klara och tog med henne för att hälsa på sina föräldrar. Karin blev svartsjuk trots att hon inte ville, och hon försökte att dölja sina känslor men Klara kände att Karin hatade henne. Då grälade Simon och Klara eftersom Simon var överbeskyddande mot sin mor. Efteråt när Simon blev sjuk och var tvungen att läggas in på sjukhuset, förstod Karin att Klara hade sett igenom Karin och Karins svartsjuka så Karin ringde Klara för att kalla in henne till sjukhuset.
Från alla personerna i boken tyckte jag mest om Karin, Simons adoptivmor, därför att hon var en stark person som kämpade mot sina egna svagheter och brister. Trots att hennes egen mor aldrig hade älskat henne och gjort att Karin kände sig oönskad, lyckades Karin att älska en annan persons barn som om han var hennes egen son. Då gifte hon sig med en äldre man eftersom hon kände sig trygg med honom liksom sin far. Tyvärr älskade hans mor inte henne och behandlade Karin illa. Dessutom lyckades Karin att inte agera som sin svärmor när Simon blev kär i Klara och Karin bjöd in Klara till familjen. Karin hade inte ett lätt liv och var tvungen att kämpa mot sina dåliga känslor. Trots alla elaka personer och ondska i sitt liv, så blev hon en annan person som försökte att ge kärlek till andra och bota andras rädsla och sorg.
Jag tycker att författaren vill säga med sin berättelse att alla har hemligheter i sitt liv och måste kämpa med sina rädslor för att förstå sig själva samt bli glada under sitt liv. Man måste fundera på hemligheter och verkligheter i sitt liv. Ju mer vi läser boken desto tydligare ser vi att verkligheter är annorlunda än vi vet. Dessutom vill författaren lära läsaren att man måste förstå sig själv genom att lyssna till sitt hjärta eftersom det är där sanningen finns. Upprepade gånger träffade Simon händelsevis en främmande man som han kände igen. De konstiga små männen sa till honom att ”man skulle lyssna till sitt hjärta”.
Vi har också sett filmen ”Simon och ekarna” som var regisserad av Lisa Ohlin. Filmen struntade i alla saker jag gillade om boken såsom Karin. Filmen koncentrerade sig bara på Simon. Boken beskrev Karin som en stark kvinna som alla älskade. I filmen ser vi bara om Karins kärlek till hennes son. Filmen hoppade inte bara över händelser om Karin även slutet om berättelsen skilde sig också i bok och film. Trots att jag inte vill förstöra berättelsen, måste jag avslöja att exempel så dog Karin lycklig i boken medan hon dog ledsen och hade dålig kontakt i slutet med Simon i filmen. Eftersom filmen inte motsvarade mina förväntningar av boken tyckte jag bäst om boken.
Jag tyckte om boken och det är bra att författaren beskriver hur människor är komplicerade och hur människor djupt påverkas av vad som händer omkring i sina liv och de hemligheter som de bär, särskilt under ett världskrig. Dessutom försöker författaren uttryckligen att förklara hur de känner sig på grund av allt som händer. Exempelvis beskriver författaren hur andra världskriget psykologiskt ha påverkat judar som kunde överleva genom kriget. Jag gillade att läsa denna roman, och det var lätt att förstå romanen eftersom vi har läst den på lättläst svenska. Dessutom vill jag läsa original boken som är skriven av Marianne Fredriksson.
Kommentarer
Skicka en kommentar