Referat av artikeln ”Kung Kristina – mystisk och modig”

I artikeln ”Kung Kristina – mystisk och modig” berättar Monika Åström om Drottning Kristinas mystiska liv och hur hon har blivit så mytomspunnen (Språkporten, 2012). 


Författaren hävdar att Kristinas uppfostran och uppväxt påverkade Kristina mycket för hur hon skulle forma sitt liv.  Eftersom Kristinas far kung Gustav II Adolf och hans fru hade förlorat båda sina två små barn, önskades en pojke vid den tredje graviditeten. Men kung Gustav beordrade att Kristina skulle uppfostras som en pojke. 1632 dog kung Gustav i ett krig där han stred för protestantismen när Kristina bara var sex år gammal. Kristina växte upp på Stockholms slott där hon hade lektioner i olika ämnen såsom matematik, filosofi och språk som grekiska, latin samt franska. Kristina var intresserad av manliga aktiviteter som att rida, jaga och fäktas. Kristina klädde dessutom på sig manliga kläder samt herrskor och hon blev som en pojke, vilket förvånade omgivningen. 

Åström berättar vidare att Kristina började styra Sverige vid 18 års ålder och sysslade förutom politik med många olika saker som konst och filosofi. Hon samlade böcker från sina besökare, lärda män som kallades från hela Europa till Stockholm. Den franske filosofen Rene Descartes besökte Kristina i slottet och konverserade med henne under fyra månader tills han dog p.g.a. lunginflammation.

Enligt Åström bestämde Kristina sig för att inte gifta sig och försökte genomdriva sin kusin som sin tronföljare, vilket krävde att hon försvarade sig i riksdagen mot ett giftermål. Men orsaken till omöjligheten för hennes giftermål har det spekulerats mycket i eftersom Kristina gärna umgicks med manliga vänner. Med sina egna ord kallade Kristina ”nunnorna fångar och de gifta kvinnorna slavar”. Författaren skriver vidare att Kristina hade påverkats av konst och intellektuella människor d.v.s. de katolska gästerna så att hon blev engagerad av Italien och katolicismen. 1654 konverterade Kristina därför till katolicismen, vilket var brottsligt och hon blev tvungen att lämna Sverige och överlämna kungamakten till sin kusin då hon var 27 år gammal. Sedan uppmärksammar Åström myterna som började spekuleras i Kristinas orsak till abdikering.

Ytterligare anger Åström att efter Kristinas resa ned genom Europa, när Kristina väl nådde Rom väntade påven och mycket folk med firande. Kristina kunde till sist ägna sig åt böcker, konst och vetenskap och levde i Palazzo Corsini i Rom fram till sin död 1689 då hon var 63 år gammal. Trots hennes önskemål om en enkel begravning låg hon på lit de parade med en stor mässa i fyra dagar. Sedan blev Kristina begravd ”i Peterskyrkan i Rom, katolikernas allra viktigaste plats”.

Slutligen påminner Åström oss om att Kristina är ”dotter till den man som blev hjälte när han stred mot katolikerna och stupade på fältet”. Författaren avslutar sin artikel med att fråga om det inte ”är väl så konstigt att hon har blivit så mytomspunnen.”